Istället för att berätta om Stafetten i stort (något många inblandade kan göra) vill jag här ge en beskrivning på hur en lite annorlunda workshop i Stafetten kunde se ut.
Kostym / Rumsworkshop med våra samarbetsklasser på Sandeklevsskolan 2018.
Denna workshop genomfördes på Masthuggsteatern vid två tillfällen kl 09 – 12, det vill säga ett tillfälle för varje samarbetsklass.
Huvuddelen av tiden handlade om teaterkostym, men under en liten tid gick vi även igenom enkla rumstankegångar och visade teatereffekter. Rökmaskinen var mycket uppskattad.
Tanken med workshopen är att visa uttrycksmöjligheter inom teaterkostym och öppna upp för fler frågor om karaktär och berättelse med kostym som ingångspunkt.
DEL I
Fyra personer (i det här fallet skådespelare från Masthuggsteatern) har på sig olika kostym från Masthuggsteaterns tidigare uppsättningar. Urvalet av kostym var bestämt av mig, för att påvisa olika uttrycksmöjligheterna i kostym.
Först berättade jag vad en karaktär är och att en skådespelare ibland kan gestalta fler än bara en.
Sedan blev det ”gissa karaktär” mina frågor var:
-Vad tror ni den här personen gör?
-Kan ni se vad personen är till exempel snäll, elak och så vidare?
-Vad tror ni föreställningen som karaktären/personen är med i handlar om?
Det påpekades flera gånger att inga svar är ”fel,” men jag talade också om att jag i slutet skulle berätta vad karaktärerna var med i för uppsättning och vilka de skulle föreställa.
Jag fick hjälp av skådespelarna att genom plastik, gester och hållning levandegöra karaktärerna.
Diskussionerna och gissningsleken med barnen genererade flera andra frågor och satte igång barnen väldigt mycket. De kände sig sedda, vilket gav mycket kreativ energi till nästa uppgift.
Vi gick vidare till att visa vad som händer med färgerna i kostymen när de belyses med kolorerat ljus. Till exempel hur en röd skjorta upplevs nästan svart i grönfiltrerat ljus.
Två av personerna/skådespelarna hade multipla kostymer.
Den första hade en fotsida rock och mask som den tog av sig och visade en ny karaktär (från en annan föreställning).
Den andra hade jacka och kjol. Den tog av sig jackan och sedan kjolen.
Kvar var en karaktär med trasig tröja och byxor.
På det viset visade vi hur man kunde gestalta flera olika karaktärer från en och samma föreställning.
PAUS med fruktstund!
DEL II
Inför den andra delen hade jag tagit in mycket av teaterns kostymförråd i workshoplokalen plus en del attribut (hattar, mössor, glasögon e.t.c.
Nu skulle barnen själva i grupp bestämma vad de fyra skådespelarna skulle vara för karaktärer och vad de i så fall hade på sig för kostym. Eftersom den här specifika workshopen var i anslutning till produktionen Signalisterna och att barnen var våra samarbetsklasser, var det naturligt att deras idéer här var en del i skapandet av kostym till föreställningen.
Första klassen bestämde att skådespelarna skulle vara agenter på hemligt uppdrag och agenter har svarta kläder för att inte synas i mörker.
Det blev en hel del diskussioner om vilken sorts mörk kostym som aktörerna skulle ha (det fanns ett begränsat antal mörka kostymdelar). Med hjälp av skådespelarna lyftes även frågor om genus och status. Från det följde vilka specifika egenheter varje karaktär skulle ha.
Här kom vi även in på kostymens praktikaliteter och hur de påverkade uttrycket. Till exempel rörlighet i kostym diskuterades.
-Hur påverkar bristen på rörlighet karaktärerna?
-Är vissa långsammare än andra?
-Vad innebär det för karaktären om kläderna är för små, för stora?
Det prövades olika fotbeklädnader, och hur de påverkar rörligheten.
Nästa steg var att ge de skapade agenterna en berättelse, ett uppdrag. Barnen bestämde en plot som skådespelarna skulle improvisera (barnen visste vad improvisera innebar från tidigare workshopar) kring.
Den andra samarbetsklassen lät istället sina karaktärer arbetade på en pepparkaksfabrik.
Valet av kolorering blev brun och närbesläktade nyanser.
I stort sett gick vi igenom liknande diskussioner och frågeställningar som med den första klassen, men vid detta tillfälle uppkom mer diskussioner om relationer mellan karaktärerna.
Slutsatsen av dessa två dagar var att jag med hjälp av skådespelare och medverkande assistenter kunde hitta pedagogiska nycklar som förklarar ganska abstrakta begrepp som till exempel karaktär, kostym och attribut, utan att falla in i den klassiska lärarrollen.
Barnen kände sig skapande. De var även lyssnande på varandra och kom fram till många beslut utan att de vuxna la sig i.
Det kändes mer som att vi (de vuxna) var på samma plan som barnen och att alla vi skapade något tillsammans.
Råger Johansson Scenograf/kostymör
