Tankar om Stafetten och om dramaworkshoparna som ingått i processsen.
Jag har arbetat som dramapedagog i det treåriga projektet Stafetten och genom det träffat samtliga elever som har deltagit i projektet. Jag har lagt upp innehållet i workshoparna i dialog med projektgruppen från Masthuggsteatern och utifrån vad jag har uppfattat att eleverna haft ett intresse för och ett behov av. Arbetet har utgått från ett inkluderande perspektiv och från drama som pedagogisk metod.
Drama som inkluderande arbetssätt
Dramaworkshoparna har haft som syfte att från första början erbjuda eleverna som deltagit i projektet i ett inkluderande arbetssätt. Rörelse, språk, dikter, musik, gestaltningar och andra uttryck har varit verktyg för att reflektera kring elevernas verklighet men också för att öva socialt samspel.
Elevernas erfarenheter uppvärderas
Att dramaworkshoparna har varit inkluderande innebär att vi lyft in elevernas bakgrunder som något värdefullt som vi alla har varit intresserade av. Genom att göra historier, berättelser och teaterscener av deras erfarenheter har vi talat om för eleverna att dessa har ett värde för oss och för alla andra som skulle ta del av Stafettens aktiviteter.
Att förklara och anpassa situationen för alla elever
Ett inkluderande arbetssätt grundar sig i att man ska förstå sammanhanget man kommer till. Regler, koder, mål och överenskommelser behöver bli tydliga och godkännas av gruppen för att kunna jobba inkluderande. Vidare behöver man tänka ut hur alla elever utifrån sina olika förutsättningar kan få chans att delta. Vi har haft elever med koncentrationssvårigheter, kognitiva brister eller svårigheter i det sociala samspelet. Det har också funnits elever som har förstår väldigt lite svenska eftersom de har varit nya i landet. Under de två sista åren fokuserade vi på tydlighet utifrån just elevernas varierande förutsättningar. Detta skedde dels genom en återkommande struktur för dramapassen och genom användning av bildstöd för varje moment i passet. Alla elever som var tänkta att delta har i någon mån deltagit i dramaworkshoparna. Det är väldigt roligt att konstatera att de allra flesta elever har visat intresse, entusiasm, glädje och respekt för oss som ledde arbetet.
Att skapa handlingsutrymme för eleverna
Förutom att skapa förståelse innebär ett inkluderande arbetssätt att man bereder eleverna ett utrymme att handla och agera. Att bli agenter. I dramaworkshoparna har eleverna blivit aktörer från första början då deras erfarenheter har stått i fokus. Sedan har vi visat dem nya verktyg att uttrycka sig med: rörelse, dikt, sång, att spela en roll. Att förstärka elevernas tro på att de kan agera i sin vardag och på det sättet påverka sitt och andras liv har varit syftet med dramaworkshoparna men också ett syfte för hela projektet. Att skapa handlingsutrymme innebär också att man föreslår etiska ramar som eleverna bör agera utifrån. Att agera enbart för sin egen skull och utan en förankrad värdegrund göder egoism och självförhärligande. Därför har vi som ansvarat för projektets olika delar delgett eleverna tankar om vad vi tror kan ge ett mervärde i deras liv. I detta har de vuxna från teatern som deltog i workshoparna varit viktiga. Att vara 6 vuxna med en klass och att tillsammans samtala om motiv, valsituationer och konsekvenser har gett kraft och trovärdighet till dramaarbetet. Eleverna har avspeglat sig i de vuxna som deltagit i dramapassen och förhoppningsvis har detta ökat deras tilltro till den egna förmågan att förändra vardagen.
Dramaarbetet under Stafettens treåriga liv
Min upplevelse är att under det första året hade vi lösare ramar för att nå och ta reda på elevernas tankar och känslor om sitt liv som 10-åringar. Undersökandet blev friare och underlag som kunde användas i föreställningen fångades i dialogen som uppstod genom dramaworkshoparna men framförallt i samtal som skedde i efterhand. Eleverna var äldre och vi kunde tillsammans skapa en känsla av gemensamt ansvar för att det skulle bli en föreställning och för att berätta något viktigt för skolkamraterna i åk 4–6.
Under det andra året var det mycket svårare att väcka en sådan känsla bland annat på grund av att eleverna var yngre. Ramarna som vi satte upp var främst för att underlätta elevernas deltagande i dramaworkshoparna och hade mindre fokus på att det skulle ge oss stoff som kunde användas i föreställningen. Dramaworkshoparna under det andra året prioriterade det sociala samspelet och elevernas egna utveckling. Eleverna hade svårt att finna sig i ramar och regler som vi satte upp för dramaarbetet och vi såg att dramaworkshoparna fyllde en funktion som forum för diskussion utifrån elevernas attityder, tankar och frågor.
Det sista året hade projektgruppen lärt sig av erfarenheterna och vi beslutade att redan från början definiera ramarna för deltagandet i dramaworkshoparna och ett tema som dramaworkshoparna skulle inspireras av. Tanken var att lättare kunna fånga elevernas erfarenheter och tankar kring ett i förväg bestämt livsområde nämligen kommunikation. Eleverna deltog i processen med mycket glädje och lust. Deras tankar och förslag var fria från förutfattade meningar och väldigt konkreta.
Stafettens dramaworkshopar i framtiden
I framtiden kan skolan använda sig av Stafettens erfarenheter för att presentera läroplanens värdegrund men också för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga.
I skollagen står att skolans uppdrag innefattar att överföra normer, värde och kunskap (Skolverket, 2011). Ett kunskapsområde som uppmärksammas extra är betydelsen av att arbeta språkutvecklande med läroplanens alla ämne. Det är skolans ledning och personal som ansvarar för skolutvecklingen och för det behövs nya metoder som kan leda till att skolans värdegrund- och kunskapsuppdrag uppnås. Arbetet med nya metoder måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället (Ibid).
Mot den bakgrund framstår arbetet som har satts igång genom Stafetten som ett konkret sätt att utveckla både kunskaper och värden. Genom drama som metod kan en klass exempelvis undersöka vad som händer när den språkliga förmågan är begränsad på grund av funktionsnedsättning eller för att man är ny i landet. Klassen kan också diskutera alla människors rätt till kommunikation så som den framgår av Konventionen om Rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2008). Samarbetet över ämnesgränserna är också vanligt genom dramaverktyg för att levandegöra och tydliggöra olika ämnes centrala innehåll.
Att arbeta språkutvecklande med alla elever
OECD (2006) har i sin skolforskning fastlagt att det finns tre nyckelkompetenser som människor behöver ha för att delta i olika sammanhang i det moderna samhället. Dessa nyckelkompetenser kan förklaras i termer av attityder, färdigheter och kunskaper som behövs för delaktighet i samhället. Man kan prata om tre komponenter:
- Att interaktivt kunna använda olika verktyg och uttryck (exempelvis språk, kroppsspråk, IT-verktyg, konstnärliga uttryck)
- Att kunna interagera i heterogena grupper
- Att ha ett självständigt tänkande och handlande
Dessa attityder, färdigheter och kunskaper kan utvecklas med stöd av konstnärliga processer som Stafettens och med metoder som dramapedagogik. I framtiden kan skolorna samarbeta med kulturskolan i stadsdelen och andra kulturutövare i området för att permanenta Stafettens grundtanke: att förmedla elevernas erfarenheter för varandra och att erbjuda andra uttrycksmedel för att förstärka allas rätt till kommunikation i olika sammanhang.
Drama är att arbeta med vision, mål, metod, fysisk rörelse, glädje, individen, gruppen, socialt och kunskapsmässigt lärande, färdigheter, reflektion, kontextualiserad kunskap, skapande och uttryck. Dilemma som i verkligheten kan upplevas oöverkomliga blir hanterbara med hjälp av kreativiteten och modet som deltagarna kan komma åt i en trygg och tillåtande miljö. Till och med historiens och nutidens största dilemma kan bli till ett självklart resonemang som alla kan ta till sig. Jag kommer att tänka på den självsäkra
7-åriga tjejen i åk 1 som, under ett workshoppass, fick frågan om vem som skulle bestämma i det land som barnen själva höll på att skapa och som snabbt svarade: det säkraste för att alla ska få en chans är att dra sten, sax, påse!
