Jag tycker att Stafetten som projekt varit en genial idé. Att låta äldre barn vara medskapande av föreställningar för yngre i tre led, tror jag har berikat både föreställningarna, teaterarbetarna och barnen. Särskilt kan jag tänka mig att det var roligt för mellanstadiebarnen som både fick vara mottagare av Hem och avsändare av Skatten. Att Masthuggsteatern samarbetat med en och samma skola tror jag också varit värdefullt för att skapa band mellan just den skolan och teatern. Att det var just Sandeklevskolan tycker jag var bra eftersom skolan både geografiskt och socioekonomiskt ligger långt bort från Masthugget. Jag har upplevt att projektet fört de olika platserna och människorna närmare varandra.
För mig var arbetet med Skatten inte annorlunda än en vanlig repprocess då jag kom in i arbetet med Skatten efter workshopen med barnen. Jag gick i skolan innan och kunde tyvärr inte vara med. Först tänkte jag att det inte gjorde så mycket men i efterhand kändes det väldigt tråkigt att jag missade workshopen med barnen. När jag såg hur fin kontakt barnen och mina kollegor hade tänkte jag att det var ett väldigt viktigt möte, för alla parter. Bara en sådan sak som att ha kunna namn och ansikten på premiärpubliken saknade jag. De var ju våra medkonstnärer och vi hade aldrig träffats! Förutom mötet rent personligt mellan teaterns anställda och barnen tänker jag att det hade varit bra för mig att vara med för att få en starkare känsla av att det är deras berättelse vi berättar och förvaltar samt intressant att ha fått följa processen och tillblivelsen av pjäsen. Men jag är glad att jag fick träffa barnen på premiären och även att barnen hade konstutställning med sina burkar i foajén. Det gjorde dem mer närvarande i huset och i verket och det var roligt att få ta del av deras fantastiska burkkonst.
Jag hade turen att få vara med vid några av workshoptillfällena när vi jobbade inför Signalisterna, trots att jag inte skulle arbeta som skådespelare i själva produktionen. Då fick jag en extra stor förståelse för vad jag missat i arbetet med Skatten för det var så otroligt fint att få träffa alla barnen. Jag tycker de var så modiga och hade så bra idéer. Jag minns att ett barn var ett äpple. Jag tror han hade en röd tröja som han sedan kastade av sig när han blev ett äppelskrutt. Det fick mig att påminnas om hur konst kan uppstå var som helst där fantasin och kreativiteten får utrymme. Det var en ära att få vara med på dessa workshopar.
Om jag skulle gissa så tror jag att det var en väldigt stor och bra upplevelse för barnen att vara medskapare till föreställningen och att få träffa och jobba med skådespelare. Det hade i alla fall jag tyckt om jag var barn. Att få lära sig om teater och få förtroendet att kunna skapa tänker jag att jag skulle vuxit av när jag var liten. Och även att teatern som ibland kan kännas som ett exkluderande rum kommer närmare och avmystifieras. Jag hoppas att de barnen i Sandeklevskolan som var med i projektet kände stolthet och glädje över sin fina insats och att några av dem blir morgondagens teaterarbetare.
Jag minns att jag märkte hur teatervokabulären och förståelsen för hur man bygger en teaterföreställning hade utvecklats hos de medskapande barnen. Jag minns inte om det var när de var på Masthuggsteatern för att vara provpublik eller på premiären men jag minns att de pratade om scenografin och om hur vi kunde förbättra olika saker. Jag har aldrig upplevt barn ha så stor förståelse får teaterarbetet innan och är övertygad om att deras medskapande roll och Masthuggsteaterns insats i workshoparna hade en avgörande roll i detta.
Att det fanns en medveten rekrytering av ensemblen i mångfald av ursprung och språkkunnighet tror jag var väldigt viktigt för barnen. Att de kan få förebilder som liknar dem och pratar samma språk som dem. Jag märkte att många av barnen knöt an till Yasmina extra mycket och att de var så glada att Yasmina pratade samma språk som dem. Det var väldigt fint att se. Och även att vi hade arabiska inslag i texten på scen tyckte jag var roligt, för reaktionerna hos barnen som tittade var så påtaglig i utrop eller skratt. Att vissa av barnen kunde växa av att få förklara för sina klasskamrater vad de arabiska meningarna betydde. De satt inne på en värdefull kunskap att dela med sig av.
Jag kommer ta med mig kraften i att ha barn som medskapare av föreställningar. Att den kunskap, fantasi och idéer de kommer med är oändligt värdefulla och även att det är givande för både mig som skådespelare och för barnen att mötas i ett gemensamt projekt. Jag hoppas jag kommer få arbeta så i många projekt framöver.
