Skills: signalisterna

Christian Bengtsson

Jag kom i kontakt med projektet från dess allra första början och var en av pedagogerna som tillfrågades ifall vi tyckte att skolan skulle gå in i projektet eller ej. Jag tyckte att det var självklart att göra detta, dels eftersom det är få av våra elever som besöker teatrar (eller annan kulturell verksamhet) utanför skoltid och dels eftersom jag gillade att det över tid innebar ett stort åldersspann. Det skulle vara till gagn för såväl våra högstadieelever som förskolebarn i närområdet (som så småningom börjar på vår skola och då blir våra elever).

Min bild är att det har varit väldigt individuellt vad eleverna har lärt sig och vad de har fått med sig. Några har sett som en rolig grej medan andra har fått en större inblick i vad teater innebär. De senare har framförallt förstått hur många olika personer som är inblandade i ett teaterprojekt och att det handlar om att väldigt många ska samarbeta för att det ska bli ett bra slutresultat. Som grupp har de givetvis gynnats av de inledande grupp- och samarbetsövningarna där de både fått lära sig att följa strömmen och att använda sitt egna tänkande.

Jag som lärare har medvetet hållit en relativt låg profil innehållsmässigt och ägnat mig åt att observera eleverna (något som görs hela tiden men det är inte alltid så lätt att göra det när man själv är den som leder och instruerar). Efter alla workshops så har jag gett eleverna respons (både på workshop-innehållet och hur jag bedömde deras insats).

Mina förväntningar har uppfyllts i stora drag. Det enda jag möjligen kan sakna är en tydlig konkretisering av hur deras tankar och idéer har givit inspiration till pjäsens innehåll. Även några av eleverna har uttryckt att de inte alltid har sett kopplingen. Jag har försökt förklara att sådant kan ske i flera led och att det därför inte alltid framstår som så uppenbart, men kanske att detta hade kunnat presenteras ännu tydligare.

Min enda farhåga var att teatervärldens fria tänkande och fria uttryck skulle krocka med den fyrkantiga struktur som präglar skolans verksamhet. Jag har därför försökt att ligga steget före och snabbt påtalat för eleverna när de ryckts med i övningarna alltför mycket och varit på väg att ”spåra ur”.
Jag har som lärare alltid genomfört minst en teaterföreställning med mina klasser. Vi har bland annat satt upp en Pippi Långstrump-pjäs och ett julspel. Nu blir 3A extra förberedda på det eftersom de har sett en del av bakom-arbetet och får på det sättet en fördjupad förståelse av vad det innebär att skapa en teater.

Kulturprojekt som Stafetten passar bra in på läroplanens första del, den som inte handlar om specifika skolämnen (kursplaner) utan mer om demokratisk, social och värdegrundsmässig fostran. De har givetvis ett eget mänskligt värde i sig också, men i tider av stort fokus på måluppfyllelse från politiker och media behöver vi tydligt kunna visa på kopplingen till läroplanen i alla sammanhang.

Jag upplever att jag som lärare haft möjlighet att påverka upplägg och planering. Trots stundtals hårt pressat tidsschema tycker jag att kommunikationen har fungerat bra.

Arbetet med Stafetten har tagit många timmar i anspråk, men har varit givande på många sätt. För att kompensera tidsmässigt har vi minskat på andra kulturella utflykter, t.ex. teaterbesök som vi annars hade bokat in.

Rent allmänt tycker jag att det är viktigt med kulturens roll i skolan och i samhället i stort. Det är en möjlighet för elever att möta nya intryck och uttryck – och få upplevelser som de annars inte hade kommit i kontakt med. Som undervisande lärare blir det av naturliga (tjänstemannamässiga) anledningar stort fokus på ämnesundervisningen och elevernas kunskapsmässiga utveckling, men kulturen har en viktig roll att spela när det kommer till deras sociala och allmänna utveckling. Ibland känner man att skolans (och dygnets!) timmar inte riktigt räcker till och det vore synd om de stora värdena och de stora frågorna får stryka på foten till förmån för de mer konkreta kunskapskraven i skolans alla ämnen. Vi måste skapa utrymme för både och, och här har politiker, skolledning och vi lärare en grannlaga uppgift.