Sammanfattat har det här projektet tillsammans med Masthuggsteatern varit mycket givande. Det har varit roligt att få en djupare insyn i teatervärlden och att få vara delaktig i processen att skapa en teater.
För eleverna som grupp så har jag sett hur eleverna har utvecklat ett självförtroende till att våga uttrycka sig inför nya människor både genom att använda kroppen och muntligt. De har uppskattat att få vara delaktiga och tagit det med största hängivenhet och allvar. De har varit väldigt duktiga på att ge varandra utrymme och visat hänsyn, varit goda lyssnare och visat på tålamod. De har kunnat anpassa sig till nya miljöer och nya människor och visat på nyfikenhet och lust att lära sig om teater. Sedan finns det individer i elevgruppen som i slutet av vårt projekt tyvärr började tappa intresset för teatern. Jag trodde att vi lärare och även från teaterns håll, att vi var tydliga med att det inte var den slutliga versionen. Trots tydlighet så trodde ändå några barn att det var sista gången och kände sig färdiga med ”teatern” och tappade lusten till att fortsätta se den. De hade svårt att se att det endast var en del av teatern och inte det slutliga resultatet. Där vet jag inte hur man hade kunnat göra annorlunda för det är ju viktigt att de får se processen. Kanske är det så bara att man tappar några och flertalet elever förstod ändå att de skulle komma och titta på den igen och såg fram emot det.
Eleverna har uppskattat att få vara med och göra teater mest av allt. Dramapedagogen Luz skapade en glädje och nyfikenhet så att barnen ville och vågade stå på ”scen” och uppträda inför varandra. Jag tror att det hade varit fint om de hade fått fortsätta att träffa henne även i slutet av processen så att de inte endast observerade. Det blev mycket titta på i slutet och det hade varit bra att balansera upp det med att de själva fick göra dramaövningar. Luz var väldigt pedagogisk och fick med sig gruppen på ett positivt sätt.
Eleverna uppskattade att få se ”tricks” bakom scenen så att säga bland annat olika effekter och rökmaskinen var väldigt häftig. De hade en önskan att få prova på mer bakom scenen också. Att få se hur man kan förändras i sin skådespelarroll genom kostymbyten var väldigt uppskattat av barnen. De var mycket engagerade. Där var jag som pedagog tveksam om barnen skulle förstå scenografen då han använde ett språk som var ganska långt ifrån vad barnen är vana vid men det verkade gå bra ändå.
De tyckte också om att få vara delaktiga och rita skisser till Signalisterna. Eleverna tog det på ett sådant allvar och kände sig betydelsefulla. Kring kostymskisserna blev det senare några frågetecken då de hade en önskan (och även från oss pedagoger) att få en förklaring till vilka idéer som kom från barnen som sedan användes i Signalisterna. De hade svårt att se sin egen delaktighet i slutet och tror det hade varit bra om de hade fått förklarat muntligt och genom bilder hur skisserna förvandlades till det slutgiltiga resultatet. Det var mycket positivt när ni kom och utvärderade med oss och kanske skulle man där ha visat bilder eller liknande. Kanske ha något inspelat för att visa på processen från början till slut i form av olika klipp. Jag var tyvärr sjuk på premiären så har inte själv fått se det slutgiltiga resultatet ännu men kanske kan jag då lättare hjälpa eleverna att se sin delaktighet i just kostymdelen när jag väl har tittat på Signalisterna.
När jag först fick veta om det här projektet var jag mycket positiv till det. Jag har själv gått en skapande inriktning och där har drama, musik, bild, dans varit centrala delar i min utbildning. Jag har använt detta arbetssätt i mina klasser men har haft svårt att sprida vidare till övriga lärare och har även blivit påverkad och inte arbetat lika aktivt med det som i början av mitt yrkesliv. Jag har sedan jag kommit ut i arbetslivet haft svårt att påverka min egen arbetsplats att arbeta med estetiska uttryckssätt. Jag blev motiverad och inspirerad genom er och hoppas att det också väcker ett intresse hos övriga lärare som varit med i projektet. Jag är glad över att vara lärare i Göteborg där det finns ett så rikt kulturliv. Jag såg fram emot att Bergsjön fick möta en del av Göteborg som de kanske inte annars hade fått uppleva. Jag hoppas att samarbetet kan få fortsätta för att ge barnen möjlighet att lära sig på varierade sätt. Jag tycker att det är en lyx att ha fått ta del av det här samarbetet och hoppas att även barnen tar till sig det och minns det i framtiden när de är äldre hur otroligt speciellt det är att ha fått vara med och skapat en teater. Barnen har varit mycket stolta och glada över att få vara med samtidigt som jag inte riktigt tror att de förstår hur speciellt det är att få vara med om det här. Kanske tror de att detta är vanligt förekommande i skolan att man arbetar på det här viset. Det visar också på en trygghet som eleverna har i sig själva och tillsammans med er att det blivit så självklart att samarbeta med er.
I min lärarroll har jag medvetet tagit ett steg åt sidan och låtit Masthuggsteatern styra. Jag tycker det är viktigt att man som pedagog inte lägger sig i för mycket vid såna här tillfällen utan då hellre stöttar upp genom att se till att klimatet i gruppen bibehålls rent socialt.
Farhågor är väl alltid hur mycket tid det kan ta från övrig undervisning och om det blir problem att ta sig från skolan och till teatern. Jag tycker att årskurs 1 och 2 är den perfekta tiden att göra den här typen av projekt då man inte är lika låst schemamässigt. Även i förskoleklass. Det ligger mycket praktiskt arbete på schemat och dessa workshops som vi har haft har varit mycket språkutvecklande. Många lärare blir nog nervösa över att ordinarie undervisning ska gå förlorad men jag har hela tiden sett det som en tillgång och har lite is i magen och tror att sådana här aktiviteter utanför schemat ger mer än vad det tar. Detta tycker jag fortfarande nu när projektet är slut. Det ingår i läroplanen att eleverna ska möta olika typer av kultur och att arbeta på ett varierande, estetiskt uttryckssätt. Eleverna ska få möjlighet att vara delaktiga och kreativa. Det är risk att undervisning blir alltför traditionell och att göra sådana här projekt kan skapa mycket inspiration för både lärare och elever. Däremot så önskar jag att äldre elever skulle arbeta tematiskt med liknande projekt precis som de som går i årskurs 6 nu fick göra i Stafetten. Det är verkligen något som går att koppla till läroplanen. Om eleverna själva får skriva manus och skissa scener och kostymer till exempel och vara med och bygga upp scenen och artefakter. Kanske även vara delaktiga i roller och få uppträda så skulle det vara otroligt lärorikt. Jag tror på att vid framtida projekt så är det viktigt att eleverna får ännu större utrymme och får komma med sina erfarenheter och att deras historier får ta plats i pjäsen på ett tydligare sätt. (Jag har som sagt endast sett olika delar av det färdiga resultatet men där var det svårt för mig att förstå historien bakom, blir säker tydligare i sin helhet.) Att teatern skulle spelas i Bergsjön hade också varit positivt för området. Samtidigt som jag tycker det är viktigt att barnen på skolan introduceras till kultur som är ny och annorlunda och vidgar deras perspektiv och omvärld och att de får komma till nya miljöer än de är vana vid. Dessa olika typer av möten är lika viktiga anser jag. En förhoppning jag fått nu efter det här projektet är att vi kan ha vår egen teaterverksamhet/grupp på Sandeklevsskolan nu när vi har fått kunskap och verktyg hur man kan arbeta. Det hade varit roligt om man fick hjälp av skapande skola och en dramapedagog hade kunnat komma och stötta oss i processen.
Masthuggsteatern har varit otroligt generösa och visat stor hänsyn till barnen och allt som gäller kring skolvärlden. Det har varit fantastiskt att ni har kunnat komma till oss på skolan så pass mycket och att vi fått besöka er så ofta. Tror barnen ser det som sitt andra ”skolhem”. Väldigt fint initiativ att de har ett livslångt medlemskap hos er! Jag hoppas att de kommer använda det flitigt. Om det går att göra mer personligt så att det är kopplat till deras personnummer på något sätt vore det bästa. Det har tyvärr redan varit några som tappat bort sina kort. Hur vi ska spinna vidare på det här projektet vet jag inte just nu. Efter jag sett Signalisterna så får jag kanske en idé kring hur vi kan fortsätta arbeta vidare med det i den ordinarie undervisningen. En idé jag fått som nu tyvärr är i sena laget är att de hade kunnat få gå runt med en vuxen och gjort reklam för föreställningen på olika förskolor i närområdet för att de verkligen skulle känna att det är ”deras” teater. Jag kommer att fortsätta prata med dem om hur betydelsefulla de har varit för teatern och att de varit med om en unik upplevelse. Jag hoppas verkligen att det här projektet har skapat en lust och nyfikenhet till kulturlivet och att dessa barn kommer fortsätta intressera sig för någon form av kultur. Att de känner att de tillhör hela Göteborg och att det finns mycket att uppleva där och att det inte är särskilt svårt att förflytta sig och att gränserna har blivit mindre.
