Jag har från början upplevt att syftet och idéerna bakom föreställningen varit väldigt sammanhängande. Redan på den så kallade för-kollationering fick jag intrycket av att de olika konstnärliga idéerna som skulle leda till föreställningen Signalisterna samverkade harmoniskt på ett sätt jag inte sett tidigare.
Jag fick väldigt tydliga bilder och idéer om vad det var för värld som föreställningen skulle utspelas i trots dess abstrakta karaktär.
Under våra workshopar var det intressant för mig att se vad det var för referenser som eleverna hade. Det var underbart att ha barnen som medskapare. Det gav oss mycket att se barnen själva leka olika karaktärer (renar, sniglar, älgar, och så vidare). Jag tror att mycket av den fysikalitet som föreställningen har idag är tack vare de möten då vi fick se barnen själva röra sig på golvet. Många av elevernas tecken och uttryck finns med i föreställningen.
Men det mest värdefulla för mig från den perioden var intervjuerna. Med hjälp av dem kunde vi nå en viss förståelse för de motivationer, reflektioner och problem som är mest närvarande i den åldern.
Det är svårt att säga vad den här processen har gett eleverna men jag kan föreställa mig att den kan ha väckt intresse för teatern bland vissa. Mot slutet av repetitionsperioden kom ett gäng elever från Sandeklevsskolan för att titta på den senaste skissen av föreställningen och det var många som kunde låtarna så de sjöng med. Det var fantastiskt. Det var deras föreställning också och de ägde den.
Jag tänker att för eleverna från Sandeklevsskolan är det mångkulturella uttrycket i ensemblen av mycket viktig och ger en rättvis gestaltning av deras verklighet. De kan kanske inte sätta ord på det fenomenet idag men att ha känt sig representerade i de olika etnicitetsdrag som ensemblen erbjudit kan vara viktigt i framtiden. De kan ha sett sina mammor, pappor och släktingar i oss skådespelare. Jag tror att ha den mångkulturella ensemblen har sänt en mycket viktig signal till eleverna/publiken eftersom känslan av att se sig själv representerad på teatern kan bidra till att känna sig inkluderad i samhället.
Det var fascinerande att se eleverna inse att de skulle hjälpa ett teaterteam att sätta upp en pjäs som skulle spelas för barn. Teatern är ofta en plats som bland annat kopplas till flams så jag var till en början lite skeptisk inför att se deras inställning till samarbetet. Men med tiden såg jag hur eleverna på sina egna sätt tog sin roll på allvar i processen.
